Chopin:Study op 25 no 1 A-flat major,Hyvinkääsali 1.10.-06

Ligeti studerade i Budapest och verkade under de första efterkrigsåren i
Ungern. Han försökte redan tidigt skriva musik av djärvt experimentell
karaktär, men blev motarbetad av den kommunistiska regimen och fick mildra
sina modernistiska strävanden.År 1956 flydde Ligeti från Ungern och hamnade
till att börja med i Wien. I Västeuropa kunde han knyta kontakter med bland
andra Karlheinz Stockhausen och utveckla sina tidigare tankegångar. Under
Ligetis första år i väst kom de helt nydanande orkesterverken Apparitions
och Atmosphères , vilka har gett Ligeti ett namn som en av konstmusikens
främsta förnyare under den senare delen av 1900-talet.

Svensken Wilhelm Stenhammar (1871 - 19279) har skapat väl avvägda, seriösa pianostycken, där
hans egen personliga profil kommer fram frigjord från förebilderna inom den tidigare romantiska epoken.
Fantasi op. 11 nr 3 visar en genialitet i melodiföringen och en vad man kunde kalla arkitektonisk uppbyggnad. Stenhammar var inte bara en av Sveriges mest betydande kompositörer; han var också en flitigt konserterande pianist och kapellmästare och utvecklade Sveriges första professionella orkester i det han verkade som konstnärlig ledare för Göteborgs Symfoniker under 15 år.

Selim Palmgren (1878-1951) var i första hand pianokompositör - han var ju själv konsertpianist. I "Nocturno i tre scener" går scen nummer ett i stämningen av "Blinka lilla stjärna där", medan den mörka och dystra del två, en "emotionell nattens sång", är dess motsats, och i tredje scenen övergår natten slutligen i en impressionistiskt färgad gryning.

Fastän Sibelius (1865-1957) anses vara Finlands största kompositör är jag av den åsikten att han inte nödvändigtvis är den största när det gäller musik för piano. Själv tyckte han att pianot var ett otacksamt instrument att skriva för. Men jag ansluter mig till den allmänna uppfattningen att hans Impromptu op. 5 nr 5 hör till hans främsta pianokompositioner.

Eero Kestis Intermezzo är det mellersta i en serie av tre stycken för piano; de övriga styckena är Prelude och Meditation. Eero Kesti (född 1959) har studerat komposition vid Sibelius-Akademin under Olli Kortekangas och Kalevi Ahos ledning. Hans verk har framförts vid talrika konserter i Finland och utomlands, bl.a. på Wiener Musikverein år 1989 och 1992. Hans produktion omfattar för närvarande över hundra verk och där ingår kompositioner såväl för orkester som för olika kammarmusikensembler och soloinstrument.. Därtill har han gjort många arrangemang och orkestreringar. För sitt kompositörsarbete fick han Sydöstra Finlands konstkommittés konstnärspris år 2000. På den internationella Allmusic-internetsidan recenseras Albas skiva med Kestis orkesterverk "Våren" uppförd av Kymi Sinfonietta på följande sätt: "To hear it..... jne

Inte heller den i Visby i Sverige födda Einar Englund (1916-1999) tog atonaliteten till sig utan fick magknip av den "moderna" musiken. Denna nyklassicist var även en lysande pianist, men en krigsskada
satte punkt för hans karriär. Den som spelar Englunds pianostycken kan njuta av den skickligt gjorda men på samma gång naturliga texturen. Introduzione e Toccata åtnjuter uppskattning som konsertstycke av pianister över hela världen. Englund utnyttjade ett traditionellt formspråk. I Introduzionen e Toccata har han lyckats skapa ett verk som i detaljerna är förutsägbart och arkitektoniskt och därför klassiskt, men som är på samma improvisatoriskt. Englund beskriver sitt komponerande i boken "I skuggan av Sibelius" så här: "Kompositionsprocessen kan inte beskrivas med ord. I hjärnan dyker det upp säregna musikaliska bilder, som man sedan försöker sätt till pappers. Kompositören leder inte musiken utan den leder honom. Och ofta in på sådana vägar som bara måste följa. Kanske mitt sätt att arbeta är gammalmodigt - det vet jag inte - men i alla fall skiljer det sig från de nutida kompositörernas sätt att arbeta med räknelinjal och dator."


Den sista delen av mitt program består av en repertoar som jag även spelar på min senaste Chopin-skiva. Chopin (1810-1849) var den första som inom instrumentalmusiken tog i bruk termen "ballad", som i poesin och sångdiktningen betecknar en berättelse, ofta dyster och tragisk. Komponisten förblir balladtraditionen mycket trogen i alla sina fyra ballader, för samtliga huvudteman går i en sexdelad taktart och man kan urskilja en växelverkan mellan "försångaren" och "kören", tydliga refränger och drag av en rondo - balladerna är alldeles klart berättelser i musikalisk form. Den första balladens tema är den breda publikens favorit. Den av längtan fyllda refrängens motiv återkommer i en modifierad durversion i mottemats avslutning och som en frustrerande fråga i slutet på codan. Hopp och drömmar kommer till uttryck i mottemats vals och i scherzando-avsnittet kan vi till och med höra något lustigt och roande, men i slutcodan återgår tempot oundvikligen till introduktionens tvådelade taktart och drömmarna krossas av verkligheten. En grov analys av formen skulle vara: introduktion- recitativ-A-interludium-B-A2-B1-interludium-scherzando-B2-A-Coda.

I den andra balladen växlar extremt motsatta känslor och element. Stycket är tillägnat Robert Schumann, som led av personlighetsklyvning och depressioner. Schumann gav gärna namn åt sina egna kompositioner och påstod att Chopin enligt egen utsago hade blivit inspirerad av en ballad skriven av den polska poeten Mickiewitcz.. Denna ballad berättar om hur jungfrurna i en nedsjunken litauisk stad förvandlades till näckrosor för att inte de ryska soldattrupperna skulle få tag på dem. Och den, som vågade störa lugnet bland näckrosorna i dammen, skulle möta döden. Temat i F-dur i rytmen av en öm och mjuk sicilienne avbryts tvenne gånger av en modulation i moll i Presto con fuoco-tempo tills slutligen blomstertemat spelat i mullrande oktaver med vänster hand leder till en häftig kulmination. Verket slutar med det oförändrade, svårmodiga "näckrostemat". En formanalys skulle beskriva balladen såhär: A-B A1-B1-Coda-A2.

Av de fyra balladerna är den tredje i ass-dur ljusast och gladast och den enda som slutar hoppingivande. I den får vi njuta av en förfinad elegans. I rytmiskt avseende är balladen delikat. Punkterade rytmer, synkoper och pauser i de olika temana ger andrum och avbrott. Med litet fantasi kan man i det första temat höra ljudet av jakthorn. Mottemat kan genom sin rytmisering och modalitet måla upp bilden av en lockande men samtidigt skrämmande sagofigur - en på böljorna gungade sjöjungfru. Därför kan det delvis vara sant, som historikerna påstår, att Chopin för detta verk skulle ha fått inspiration av Mickiewitcz's ballad om jägaren och sjöjungfrun. Dock var Chopin som kompositör för stor för att förfalla till programmusik, och man behöver egentligen inga yttre förklaringar för att kunna förstå hans musik.. Och balladens ljusa avslutning stämmer inte alls överens med Mickiewitcz's tragiska Ondineballad, för här finns det nog ingen drunknad manlig stackare i slutet! Ass-dur-balladens "sjöjungfrutema" lättas upp av ett element "C" i sextondedelar, vilket senare förenar sig som ackompanjemang i ciss-moll till "sjöjungfrutemat". Ovanför detta orgelpunktsackompanjemang flyter A- och B-temana ihop tills det första temat avgår med segern. En formanalys skulle ge som reslutat A-B-C-B1-CB-BA-A1-C.

Det förefaller som om den fjärde balladens gripande händelser låg långt bakåt i tiden, för till skillnad från den bild som man får av den första balladen verkar Chopin nu vara införstådd med att kärlek och lidande hör samman. Många analytiker har med våld försökt hitta en sonatform i verk, som inte alls har en sådan. Men i ballad nummer fyra förverkligas sonatformen på et ypperligt sätt. Introduktionen ger associationen till himmelska klockor. Det första temat är långt, men hålls ändå samman samtidigt som underfrasernas tyngdpunkter flyttas så att de ömsom ligger i taktens början och ömsom i mitten. Temat avbryts av en varsel om ett senare uppdykande andra tema.. Huvudtemat är tillräckligt vackert för att inte slitas ut av de tre upprepningarna och av variationerna under presentationsavsnittet. Genom en krisepisod, som verkar helt naturlig, kommer man till det stämningsmässigt hoppfullare, i subdominanten sjungande mottemat, som också det är en överraskande lång helhet bestående av många fraser. I "utvecklingsfasen" ryms förutom ett scherzando och fragment av det första temat även ett uppdykande av introduktionstemat. För ett ögonblick tror man att stycket börjar på nytt i d-moll, men ett sökande fugatoavsnitt, där det första temat rör sig i kanon i tre stämmor, slutar i en upprepning i f-moll. Den vackert förverkligade fjärde upprepningen av huvudtemat låter det ljusa mottemat komma in en andra gång, än mer romantiskt och en liten ters högre än första gången. Men nu får det en ny melodisk svans för att via en imponerande kadens fortsätta allt vidare mot en liksom oundviklig återgång till f-moll. Men vad händer sedan? Hur skall de utdragna durklangerna i introduktionens dominanttonart uppfattas? Är det de, som kastar ljus på det hela, som är lösningen på det här verket? Efter de fyra takter långa durklangerna krossar slutcodan f-moll-temats dysterhet i den pianotekniskt svåra finalen, där vi kan notera kontrapunkt och förnimma drag av Bachs musikstil. Slutet genomsyras och färgas av kärlek, inte av förtvivlan. Kulminationen som avslutas i moll innebär i själva verket seger. (Anne Kauppi,translation Jan-Erik Ingvall)

Bach

BWV 831:Introduktionens festliga dubbelpunkterade ackord inramar det snabba,imitativa canzone-mittavsnittet.I serien av sju danser följer den allvarsamma COURANTE,ibland i tvåtakt,ibland i tretakt,det lättare gavottparet,och de ännu lättare PASSEPIED I och II.I mitten av danssviten följer den andaktsfulla och långsamma SARABANDE.Sedan följer det tvåstämmiga BOUREÉ-paret,den snabba GIGUE med sin punkterade rytm samt ECHO,som imiterar dialogen mellan solisten och orkestern.

Ordet konsert är utöver föreställning också en kompositionsform. Detta sätt att skriva musik har sitt ursprung i Italien, därav namnet på konsertens första stycke. I början på 1600-talet betydde konsert två sätt att musicera: två eller flera kör- eller instrumentgrupper som turvis spelade, eller en eller flera solostämmor som ackompanjerades med basso continuo. De briljanta konserter som en solostämma spelar tillsammans med en orkester utvecklades först senare. I den Italienska konsertens första och tredje del växlar de olika instrumentkörerna helt tydligt, och med den moderna flygeln kan det förverkligas med nyansskillnader. I den andra delen musicerar en solostämma på en jämn ackompanjerande bas. Bach har gjort ett undantag i andantedelen med att skriva noga ut all ornamentering, det var vanligt att musikern själv fick improvisera ornamenten. Bach skrev den Italienska konsertren när han arbetade för prins Leopold i Cöthen, då han också skrev sina Brandenburgska konserter och första delen av Das Wohltemperiertes Klavier.
BWV 971:Varje folk har inte sin egen konsert,utan det första stykcket vid kvällens konsert har fått sitt namn på grund av att den stil konserten är skriven i har italienska rötter.Omkring är 1600 hade termen konsert två olika betydelser:två eller flera instrumental- eller vokalensembler som spelade omväxlande eller en eller flera solostämmor som musicerade till ackompanjemang av basso continuo.Först senare fick termen betydelsen av ett brilliant instrumentalstycke till orkesterackompanjemang.I Bachs Italienska konserts första och tredje sats spelar olika instrumentalkörer omväxlande med arann,och på en nutiga flygel kan man förverkliga detta genom olika färg- och nyansskillnader.I konsertens andra sats musicerar en solostimma över en jämt ackompanjerande basstämma.Undantagsvis har Bach noterat alla andantesatsens ornament i solostämman,så att musikern inte behöver ansvara för att improvisera ornamenten,som det i allmänhet var brukligt vid den här tiden.

Den Engelska sviten i g-moll, som Bach skrev under sin tid i Weimar, har också element från Italien, Tyskland och Frankrike. Det improvisatoriska preludiet följer ett Italienskt solo - tutti växelkör, men är inte tematiskt lika mångsidig som den Italinska konsertens första del. Efter preludiet kommer en dansserie, den jämnt flytande allemande i tvåtakt, den snabbare courante med sina vassa upptakter och växlandet mellan två- och tretakt, den långsammaste dansen sarabande, de lätta gavotterna och till slut en snabb fugatogigue med triolrytm, där andra halvan har vänt trioltemat upp och ner. Under Bachs tid brukade musikern få improvisera ornamenten vid reprisen som var obligatoriska, och han har skrivit ut ornamenten bara i sarabande. Bach var en ovanligt fruktbar tonsättare och fast han också fick sin del kritik var han på alla sätt välsignad i sitt liv. Det är värt att lägga märke till att Bach var en kristen man och påstod sig ?komponera till Guds ära och till sinnets sorglösa njutning?. I början på sina verk skrev han: ?Jesu, juva!? (Jesus, hjälp!), och i slutet S. D. G., som är en förkortning på ?Ära vare Gud?.

Chopin

beundrade Bach mycket, han lär till och med ha spelat bara Bach inför alla sina uppträdanden. Etyderna har sitt ursprung i barockens improvitsatoriska preludium, där musikern väljer en figur som han upprepar och så skapar ett stycke. I etyderna är denna figur en teknisk enhet, som förbättrar tekniken genom repetitionen. De flesta av Chopins etyder är i ABA-form med eller utan skilt slut. Egentligen är de inte riktiga ABA-former, B-materialet är A-material som genomgår modulationer eller sekvensser, eller ett tema som skiljer sig bara litet från det ursprungliga A-temat. Den första etyden var troligtvis op. 10 nr. 8 år 1829. Chopin utvidgade pianotekniken till annat än bara snabbhet och styrka, för honom innehöll teknik också anslag, kvalitet och kontroll över kontrapunkt, harmoni och rytm. Han var den förste som gjorde musik av etyder och etyder av musik. Den pedagogiska visdomen visar sig när varje etyd övar på en specifik del av pianotekniken, t. ex. op. 25 nr. 6 terser, eller op. 25. nr. 8 sexter. Trots sina övningsmoment är de ren musik och låter inte alls som övningar. Detta beror på att kompositören är inte bara musikhistoriens största pianopedagog utan också musikhistoriens största pianokompositör.

Polonesen förekom redan på 1700-talet (alla polacca), men det var först Chopin som lyfte den till symbol för polsk storhet och nationalstolthet. Chopins sju mogna poloneser är allmänt förknippade med polsk hjältedom. I Lilla Warszawa (1830-) i Paris ändrade sig den gamla idylliska dansen i emigranternas tankar till att uttrycka den undertryckta Polen. En ny tolkningsmodell började med poloneserna i ciss-moll och ess-moll op. 26 nr. 1 och 2 (1831?/1835), vilka Chopin kallade melankoliska poloneser. De kända melodi- och rytmmodellerna väcktes nu till liv stolta, djärva, även aggressiva återgivare av Polens gångna stortid. Polonesen i ciss-moll är orädd och ridderlig men samtidigt sentimental. Chopins påverkades starkt hans beundran för ?bel canto?-sångstilen (Bellini) i den italienska operan och hans förkärlek för cellon och människorösten. Den polyfonska och kvicka Impromptun i Gess-dur har en tydlig ABA-form där B-delen är som ett cellosolo.

Den polskfödde kompositören Frédéric Chopin (1810-1849) var den som introducerade namnet BALLAD i tonkonsten;inom poesin berättar formen i allmänhet om någonting sorgset och tragiskt.Den fjärde balladen representerar på sätt och vis sonatformen;introduktionen samt två temata,deras genomföring,repetition samt slutcoda.Det melankoliska huvudtemat varieras allt mer och turas med det hoppfullare,först i subdominanten,sedan en ters högre sjungande mottemat.I codat avslutas stycket i en molltung stämming.Chopins etyder utgör en yrkesmässig hörnsten för alla pianister.Inom pianoliteraturen finns det inga andra lika vackra och effektiva tekniska övningstycken.OPUS POSTHUMOS tre etyder,är dock korta stämförings-och fraseringspärlor.



Chopin föddes 1809 eller 1810 i Polen men flyttade till Paris 1831. Hela sitt liv led han av sina svaga lungor och till slut insjuknade han i tuberkulos och dog 1849. Han fick en djupt religiös uppfostran och god moral, men under åren i Paris borta från sina vänner och sin mamma blev han hård och skeptisk. På sin dödsbädd återvände han mirakulöst till tron på den korsfästa Frälsaren och dog under stark tro, glädje och Gudskärlek. Hans barndomsvän, en präst, vittnar från Chopins dödsbädd att den vackraste konserten Chopin skrev var hans egen död.

BWV 971:Varje folk har inte sin egen konsert,utan det första stykcket vid kvällens konsert har fått sitt namn på grund av att den stil konserten är skriven i har italienska rötter.Omkring är 1600 hade termen konsert två olika betydelser:två eller flera instrumental- eller vokalensembler som spelade omväxlande eller en eller flera solostämmor som musicerade till ackompanjemang av basso continuo.Först senare fick termen betydelsen av ett brilliant instrumentalstycke till orkesterackompanjemang.I Bachs Italienska konserts första och tredje sats spelar olika instrumentalkörer omväxlande med arann,och på en nutiga flygel kan man förverkliga detta genom olika färg- och nyansskillnader.I konsertens andra sats musicerar en solostimma över en jämt ackompanjerande basstämma.Undantagsvis har Bach noterat alla andantesatsens ornament i solostämman,så att musikern inte behöver ansvara för att improvisera ornamenten,som det i allmänhet var brukligt vid den här tiden.Den Italienska konserten föddes då Bach var i tjänst hos prins Leopold i Cöthen,och vid denna tid kom ovanligt flitig kompositör,och man får den bilden att även om hans kompositioner tidvis kritiserades,så var han ändå på alla sätt välsignad i sitt liv.Bach var en bekännande kristen,och i början av alla sina verk skrev han "Jesu,juva!"(Jesus,hjälp!") och i slutet S.D.G.,Soli Deo Gloria,alltså "Äran åt Gud".Vidare sade han att han komponerade "Gud till ära och till själens vederkvickelse".

György Ligeti (1923-)

fortsätter pianoetyditraditionen efter Chopin och Debussy,och har komponerat två häften med etyder,där både tekniska och musikaliska utmaningar möts.Ligeti tog sin examen vid musikhögskolan i Budapest 1949,undervisade där t.o.m. år 1956 – och som jude flydde han till Wien.I Kölns radios studio komponerade han sina första betydande elektronmusikkompositioner, som tillsammans med den följande kompositionerna APPARATIONS ,ATMOSPHÉRES och VOLUMINA blev revolutionerande för hela den europeiska konstmusiken.Ligeti har också komponerat orkester- och kammarmusik,körverk samt en opera.

INFO
REPERTOIRE
Concerts