Iloja ja murheita kuohuvana aikana

Kirjeitä Karl Axel Rydmanille alkuvuodesta 1905

Brev till "Atte" Rydman, vårvintern 1905

Sukuyhteys Helsingin, Turun, Porin ja Kiikan Rydmanien välillä oli vuosisadan alussa tavattoman tiivis. Suku oli tuolloin laaja kymmenine serkkuineen, setineen, enoineen, fastereineen ja mostereineen. Saamme siitä mainion käsityksen esimerkiksi niistä laajoista kirjeistä, joita laamanni Axel Walfrid Rydmanin Ruotsissa opiskelevalle pojalle Karl Axelille eli Attelle, 23, lähetettiin kevättalvella 1905. Hänelle raportoivat kotimaan tapahtumista sekä isä, äiti Hilda Charlotta (Munck af Fulkila), Helsingin yliopistossa opiskeleva sisar Ester (Esso), 18, että morsian Anna Aminoff, 19. Atten veli Gunnar, 24, oli laivansa mukana tuolloin Kapkaupungissa.

Axel Walfridin ja hänen nuoremman veljensä Victorin perheitten kanssakäyminen oli vilkasta. Gunnar matkaili serkkunsa Walterin kanssa alkutalvesta 1897 polkupyörineen Berliinissä, ja syksystä 1899 Atte asui Victorin luona Helsingissä koulua käymässä.

Täysorvoiksi joutuneet nuorimman veljen Ferdinand Hjalmar Gideonin pojat Arvid, Heikki ja Eero asuivat Turussa äitipuolensa Annan (Blomberg) hoivissa. Myös yhteydet Kiikkaan olivat vilkkaat; naimattomat tädit Alina ja varsinkin Bina matkustivat sukulaisissa vilkkaasti.

Ajan poliittinen kuohunta näkyy seuraavistakin otteista niin ulkoisina kuin perheitten välisinä ja sisäisinä kahinoina - jälkimmäiset luonnollisesti pääosin naisten tunteikkain silmin katsottuina... Katkelmat olen valinnut Atten pojanpojan Finn Rydmanin puhtaaksikirjoittamasta ja toimittamasta valtavasta kirjekokoelmasta.

Esso till Atte, H:fors den 9 februari 1905
Det är hemska saker som inträffa i det förut så fredliga H:fors. Jag antar, att de svenska tidningarna nog så utförligt hafva relaterat de senaste dagarnas händelser. Man går verkligen med hjärtat i halsgropen och tänker på huru alt nu skall gestalta sig. På lantdagens plena har jag ej ännu varit. Det är nämligen så oerhördt svårt att få inträdeskort till dem, ty folk står redan en par timmar före förhandlingarna börja där utanför och passa på då dörrarna öppnas. När Walters1 bröllop skall bli är inte ännu bestämt, men jag tror de ämnat förelysa första gången nu nästa söndag. Någon annan firning blir det inte än vigsel i tyska kyrkan. Jag har tänkt ta några hostkarameller i fickan, så att jag inte behöfver stå med torr mund på Walters bröllopsdag.
Den 18de i denna månad är det ju Don Pedros, Donna Pedronas och små Pedretternas2 silfverbröllop. Härifrån resa alla utom Walter och jag. Walter tycker väl att han tids nog hinner till Åbo och jag har hvarken lust eller råd för sådana extravaganser. Pappa och mamma äro ju som bäst i Åbo och jag har talat med dem alla dagar i telefonen.

Anna till Atte, Åbo den 10 februari 1905
[...] Nu hinner jag som sagt ej skrifva mer än några rader ty din Mamma och Anna3 hafva varit här öfver middagen och gingo just och efter några minuter kommer Märtha Troil och då måste brefvet vara färdigt. Anna talade om att Heikkis gosse4 heter Ritavuori till tillnamnet. Anna var mycket sårad och det kan man då värkligen inte undra öfver. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att Heikki skulle gå till sådana löjliga öfverdrifter. Tänk dessutom så sårande för er alla att kasta bort ert gamla goda namn som icke varande godt nog åt deras son. Heikki måtte nog ha en god portion barnslighet ännu. - Jag var i dag och följde min blifvande svärfar till tåget.5 Det var riktigt synd om Farbror ty han hade så ledsamt att lemna Tant här. Jag kom just då att undra öfver om du, när vi varit gifta i tjugofem år skall ha ledsamt att skiljas från mig på en vecka. Den som lefver får se.

Mamma till Atte, Åbo den 19 februari 1905
Hjertligt tack för ditt bref! Som du af datumen kan se befinner jag mig allt ännu i Åbo, men reser hem i morgon bittida, det vill säga, kvart öfver åtta med morgontåget. Två veckor har jag nu varit här och mycket roligt har det varit att råka gamla vänner och bekanta. Hos Anna3 har jag bott och haft det så bra. Anna och Aina kan man hålla så innerligt af, de äro så vänliga. Du tyckes nu vara Annas stora favorit. I går voro vi nu hos Pedros2 på silfverbröllop. Faster frasade i ljusgrå atlas klädning och gumman Sakrelius var att kocka, så att nog fingo vi god mat. Från Helsingfors hade anländt till festen Faster Sofi och Augusta6, Farbror Viktor, Zaida och Maiju7. Från Kiikka båda fastrarna8. Lilla Arvid9 höll ett litet andragande på finska i hvilket han tackade föräldrarna, men i synnerhet modren, som alltid varit den medlande länken då misshälligheter uppstått10. [...]
Vet du det har så kostat på Anna då Heikkis utmärkta herrskap ändrade Rydman till Ritavuori. Nog hade de kunnat bespara Anna den sorgen. Då jag talade med Zaida om saken och tillade att det förargade mig sade hon "nå, de vilja väl att det skall blifva finskt". Så, så tänkte jag och tillade att om något sådant skulle ske i vår familj så skulle jag aldrig förlåta den af barnen som ej skulla vilja bära sin faders ärliga namn.
Nästa söndag lyses första gången för Walter och Karin och sedan allt är utlyst blir vigsel i Tyska kyrkan, ej vidare. Vi voro i dag och besågo deras nya våning. Den är så treflig, allt är upprustadt och nya korkmattor öfverallt. Många nygifta få i sanning ej en sådan lokal.

Mamma till Atte, Björneborg den 27 februari
[... Om silverbröllopet än en gång:] För öfrigt en skäligen tråkig tillställning. Underligt nog tycker jag det kommit något litet styft och fremmande mellan Viktors och oss. Hvad det är kan jag ej säga.11 [...] Vi bodde nu alla hos Anna3, och som du vet så dra ej slägtingarna i H:fors mera ett. I går lystes första gången för Walter - kanske Zaida äfven var nervös för det stundande bröllopet - hvad vet jag. Våningen i stenhuset i Åbo är alltigenom reparerad, från golf till tak. Maiju7 skall i dessa dagar resa till Åbo att taga emot möblerna och ställa i ordning. Möblerna tagas från Wienernederlaget. Huru nu två familjer skall lefva med inkomsten från affären få vi sedan se. Elin Grönberg har sagt upp sig, jag tror det är hennes mening att sjelf ställa upp en affär. Det blir en svår konkurrent för Viktor. [...]
Sista lördags hade vi nu ändtligen bref från Gunnar. [...] Gunnars resa har gått bra och med sin kapten och styrman kommer han väl öfverens. G. säger att de äro som kamrater. Hvart skeppet skall styra kosan från Kapstaden visste Gunnar ej ännu, men trodde möjligen till Australien efter hvetelast. Naturen i Kapstad skall vara härlig, men allt hvad man köper är rysligt dyrt. På skeppet hade de haft ett rysligt krig med råttor och då de fingo dem utrotade hade stuarten öppnat ett kar som på långliga tider ej varit öppet och befanns hafva i tiden innehållit mjöl. Obetänksamt nog lemnade stuarten locket uppe och derifrån flög nu tusentals malar, som naturligtvis anföllo kläder m.m. En svår storm hade de dock varit utsatta för så att vattnet strömmade in i kajutan och pumparne måste hållas i gång. Ledsamt nog hade Gunnar en liten koffert innehållande kragar, manschetter och dukar under sin koj - allt blef förstört af vattnet; så gick det med hans sommarelégans.
[...] Vi hafva åter varit ganska mycket bortbjudna och jag skulle ei just hafva tid dertill ty jag syr på en skrifbordsmatta åt Walter och Karin och vill hafva den färdig till deras bröllop - dit komma vi nog ej, det skall endast blifva vigsel i Tyska kyrkan. Ester telefonerade jag med i går, de skulle just gå på lysningskalas till Arvidssons. Ester sade att det unga paret erhållit så många presenter. Sista fredags hade hela slägten hållit så kallad polterabend för de unga på Kaisaniemi. Som du ser festas det värre. Der hade skrifvits verser mm.

Anna till Atte, Åbo den 10 mars 1905
[...] I måndags då Bore gick var jag dessutom en gång för unders skull också på en soiré här, så att det var på bekostnad af den du fick bli utan bref. Det var förresten ganska trefligt där, ty Walter var där och jag var hela tiden tillsammans med honom. Du må tro att Walter var lycklig och nöjd. Han bodde redan i sitt hem och hade fullt upp med att packa upp och ställa i ordning. Nog är den Walter ändå bra rar och präktig. [...] I går fick jag af Gunni ett stort trefligt fotografi af honom och Kapten Broman, som sitta i en bekväm vagn dragen af en neger och i bakgrunden synes en pagod, alt mycket vackert och idylliskt. Det var bra vänligt af Gunni att tänka på mig och kände mig också riktigt rörd.

Axel Walfrid till Atte, B:borg den 20 mars 1905
[...] ... våra lyckönskningar till din namnsdag. Äfven innesluter jag häri såsom namnsdagsgåfva tjugo kronor antingen i postremissvexel å detta belopp eller också i norska penningar, ty vår kassörska meddelade mig, på förfrågan i lördags, att hon för tillfället icke råkade hafva i kassan något svenskt mynt, men väl norskt sedelmynt, hvilket, om jag icke misstager mig, går i rörelsen i Sverige utan kursberäkning till samma värde och valör som svenska sedlar. Det får nu alt bero, tills jag begifver mig till banken och då får bestämma mig, hvilket blir lämpligast att tillhandahålla dig din namnsdagsgåfva antingen på det ena eller andra sättet. Postremissvexel skulle nog vara bekvämast, men vår bank har träffat aftal om inlösen af dem endast med Skandinaviska Kredit Aktiebolaget i Stockholm och jag vet icke om bankerna i Upsala taga emot dem utan att beräkna sig någon mindre provision för sitt besvär att presentera dem för Kreditbolaget och sålunda få dem likviderade. Dock tror jag att de skilda bankerna hafva konon med hvarandra och inlösa hvarderas papper, som sedan gå i likvid dem emellan. Åtminstone hafva öfriga banker inlöst våra postremissvexlar på Kreditbolaget, då jag skickat Ingrid sådana, och icke beräknat sig någon provision för dem. Jag tror nästan därför att jag nu på försök tillsänder dig en dylik postremissvexel, så får jag se huru bankerna i Uppsala förfara i saken. Måhända också att Skandinaviska Kredit Aktiebolaget har filial i Uppsala och då går det nog utan vidare omgångar. Låt mig emellertid få veta huru saken aflupit, om jag nu tillsänder dig postremissvexel, hvilken jag kan taga par kronor högre, så blir du icke i någon händelse missbytt. Du antecknar å baksidan däraf "Kvittens" och ditt namn därunder, så får du vexelbeloppet. - För öfrigt torde de nog på banken meddela dig, hvad du har att göra för att lyfta penningarne. Nog nu härom.12
Faster Aline8 har varit här hos oss på besök. Hon kom sista onsdag och reste i går söndag bort. Det var riktigt roligt att hafva henne här och äfven hon tycktes trifvas riktigt godt hos oss. Faster Bina8 åter är i Helsingfors, då Walters bröllop firades i går och dit äfven vi voro bjudna d.v.s. att öfvervara vigseln i tyska kyrkan. Någon annan firning skulle det ick blifva. Måhända dock att de närmaste, Walters föräldrar och syskon, men icke andra slägtingar blefvo inviterade på resmiddag till brudens föräldrar13, ty det unga paret skulle samma dag på eftermiddagen med 5-tåget resa öfver Karis till Åbo, där Walter nu kommer att sköta filialen. Något närmare hafva vi ännu icke hört om bröllopet, men få vi väl genom faster Bina, sedan hon kommer hem, veta huru det varit och huru de unga tagit sig ut. Walters hem i Åbo, som inredts i stenhuset i Farbror Viktors gård, där Ingenjör Blomberg bodde, skall vara mycket nätt och prydligt i alla afseenden. Hela lokalen är upprustad och försedd med nya tapeter och korkmattor samt nya vackra möbler ifrån Wieneraffären, så att nog kunna de unga vara nöjda. Karins föräldrar lära hafva bestått möblemanget i ett rum i stället för att hålla bröllop och det kunde ju nog vara så förståndigt. Jag kan blott icke begripa, huru farbror Viktors affärer nu skola komma att gå ihop, då två hushåll skola underhållas, ehuru det visst är sant att fröken Grönberg nu kommer bort från 1. Maj och hennes lön sålunda kan inbesparas för Walters räkning. Likväl tror jag att hennes lön, som jag tror numera varit 3000 mark, icke kommer att räcka till för Walters behof, utom att affären otvifvelaktigt kommer att lida på att fröken Grönberg afgår, desto mera som hon har för afsigt att ställa upp egen affär och sannolikt blir en ganska svår konkurrent. Vi skola nu hoppas att det går bra - annars vore det mer än ledsamt.
Faster Anna i Åbo har varit ganska dålig och nervös under vårvintern och haft sådana anfall till andnöd att man fruktat för att hon skulle kväfvas. Dessutom äro hennes krafter ytterligt nedsatta och behöfver hon ovillkorligen hvila och lugn, som hon i hemmet icke har, så länge hennes moder gumman Blomberg där tager henne helt och hållet i anspråk och ställer mer eller mindre oförnuftiga pretensioner på henne. På inrådan af läkare och efter öfvertalande har faster Anna nu slutligen beslutit sig för att till någon tid flytta till Hyvinge sanatorium för att där i lugn och ro hvila ut samt stärka sina förstörda nerver. Hon skall resa dit i April och faster Bina kommer till Åbo till den tiden, som faster Anna är borta.14

Axel Walfrid till Atte, B:borg den 31 mars 1905
Vi voro alla härifrån, Mamma, Tant Alma, Manne15 och jag resta till fastrarne i Kiikka16 till Marie Bebådelsedag och dröjde där öfver båda helgdagarne. Manne, Tanti och jag återvände redan söndag kväll, men Mamma reste därifrån sedan på måndagen till Mormor i Karkku17 och kom hem först på tisdagen. Resan dit var rätt angenäm och en omväxling i det annars temmeligen enformiga lif, vi föra här. Manne hade så roligt, att han redan nu accorderat att också till påsken få resa till fastrarne eller till Ruotsila, där han trifs godt i sällskap med Iivi och småttingarne, hvilka hafva en bock, med hvilken han fick köra. Han hade med sig Turres rede, som han själf förfärdigat och lemnade det dit för att äfven framdeles begagnas eller rättare till modell för ett nytt rede, som Iivi skulle låta göra för bocken, som är betydligt smalare än tjocka Turre. Iivi, som är redan gamla karlen, syntes vara lika intresserad af alla dessa utrustningar som Manne.

Huomautuksia
1 Walter Rydman, 25, vihittiin 19.3. 24-vuotiaan Karin Arvidssonin kanssa Helsingin Saksalaisessa kirkossa.
2 Petter Arvid Rydman, 57, Amanda (Rajander), 50, sekä lapset Edith, 24, Vivi Alina, 22, Arvid, 20, Felix, 18, Kurt, 16, Max, 15, Ilma Amanda, 13, Moe Holger, 11 ja Nelly Maria, 9. Petter Arvid kuoli yllättäen saman vuoden elokuussa.
3 Anna (Blomberg), 37, Ferdinand Hjalmar Gideon Rydmanin (†1899) leski. Lapset Arvid, 26, Heikki, 25, sekä Eero Hj., 15.
4 Kaarlo Jalmari Ritavuori, s. 10.1.05. Isä Heikin nimenmuutos virallistui vasta runsaan vuoden kuluttua.
5 Axel Walfrid Rydman, 61, palasi kotiinsa Poriin. Hän kuoli yllättäen saman vuoden kesäkuussa, eikä näin ehtinyt nähdä Atten ja Annan häitä seuraavan vuoden marraskuussa.
6 Sofia Amalia (Rydman) Lindström, 69, sekä arvatenkin hänen poikansa Peter Axel Rikbergin vaimo Augusta Mathilda (Johansson), 43.
7 Victor Magnus Rydman, 55, Zaida (Savonius), 52, sekä heidän vanhin lapsensa Maj, 27. Elsaa (Lindström), 26, ei mainita; Walter jäi siis Helsinkiin.
8 Alina Augusta Rydman, 63, ja Jakobina (Bina) Rydman, 53.
9 Arvid Rydman, 20.
10 Lieneekö tässä eräs viittaus legendaariseen "rydmanilaiseen temperamenttiin"?
11 Vrt. rouvien keskustelu edellisessä kirjeessä...
12 Lienevätkö nämä ja seuraavat rivit puolestaan luonteenomaiset lakimies ja pankinjohtaja A. W.:lle?
13 Kivipainonomistaja Gustaf Arvidsson (55) ja Anna Emilie Dorothea Hillebrandt (54).
14 Anna (Blomberg), Ferdinand Hjalmar Gideonin toinen vaimo, ehti olla naimisissa vain runsaat kolme vuotta, eikä hänellä ollut lapsia. Kirjeen kuvauksesta käy ilmi, miten tiukkaa kolmen täysorvon lapsen (Arvid, Heikki ja Eero) äitipuolena olo saattoi henkisesti olla, semminkin kun hänen 70-vuotias äitinsä ilmeisesti tuotti lisähankaluuksia.
15 Gustaf Magnus Rydman, 13 vuotta.
16 Jonsan tilalle Kiikassa.
17 Augusta Munck af Fulkila (os. Björksten), Carl Fredrik Munck af Fulkilan 2. vaimo ja leski, mamma Hildan äitipuoli. Fulkkilan kartano Karkussa, suvun vanha asuinsija.

Lähde: Anna Aminoff & Karl Axel Rydman, suvun kirjekokoelma vuodesta 1886 aina 1940-luvulle, puhtaaksikirjoittanut ja toimittanut heidän pojanpoikansa Finn Rydman (sähköosoite finn.rydman@telia.com). Kaiken kaikkiaan kokoelma sisältää tuhansia sivuja.

(KR)

Bulletiini / Bulletin